words per minute
16
joseph_mccleaf
00:00
Speed
Val av förflyttning sker i tre steg
En förflyttning byggs upp i tre steg med utgångspunkt i att patientens förmåga till rörelse består eller stärks. Det gör man genom att i alla förflyttningssituationer skapa förutsättningar för patienten att så långt det är möjligt använda sina egna förmågor och aktiva kraftkällor, tryck- och skjutkraften i exempelvis sina armar, ben och bäcken. Ett sådant arbetssätt innebär att du som vårdpersonal avlastar din fysiska insats maximalt. Men för det krävs förarbete och planering.
Gör en bedömning av patientens fysiska och kognitiva förmågor som kan ha betydelse i aktuell förflyttning och en riskbedömning. Det styr valet till ett förflyttningsalternativ där kraven och förväntningarna på patientens medverkan varken blir för högt eller lågt ställda.
Anpassa valet av hjälpmedel till den miljö och situation där de ska användas.
Bedöm vilken fysisk insats och vägledning som krävs av vårdpersonalen.
Tänk också på att patientens förmågor kan variera över ett dygn och från dag till dag. Därför ska man göra en ny bedömning inför varje aktuell förflyttningssituation.
När förflyttningen ska genomföras
Om du är van vid att använda ett kommando ("Vi flyttar nu" eller "1, 2, 3") för att få patienten att agera samtidigt med dig själv så tänk på att hen kan behöva ytterligare några sekunder på sig att komma igång.
Det gäller särskilt patienten som har kognitiv svikt vid till exempel demenssjukdom. I en senare fas av demenssjukdom kan det dessutom vara svårt att förstå den typen av kommando. Då är kortare uppmaningar som "Kom" lättare att ta till sig. Oavsett är det viktigt att vänta in patienten och agera först när du känner att hen startar rörelsen. Annars sker förflyttningen helt utan hens medverkan
Armbågsgrepp: Patienten greppar strax ovanför vårdpersonalens armbåge och denne greppar på samma sätt om patientens armbåge.
Gångställning/gångstående: Fötterna placeras höftbrett med den ena foten framför den andra precis som när man ska ta ett steg framåt. Att stå i höftbred gångställning ger bra förutsättningar för att arbeta i balans vid förflyttningar. Det möjliggör också tyngdöverföringar framåt-bakåt från det främre till det bakre benet.
Understödsyta: Den ytan som kroppens beröringspunkter har i kontakt med underlaget. Att röra sig utanför understödsytan innebär att man tappar balansen.
Skinkgång: När vi förflyttar oss längre bak i sittande position, genom att växelvis föra över tyngden från den ena till den andra sidans sittbensknöl och samtidigt drar den obelastade sittbensknölen och lårben bakåt genom att trycka ifrån med den avlastade foten mot golvet.
Hävarm/hävstång: Med hjälp av en hävarm kan man lyfta mer än man normalt klarar. I förflyttningar använder vi oss till exempel av benens vikt som hävarm till att få upp överkroppen när vi sätter oss upp på sängkanten.