Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för. Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns. Fast tiden har jagat oss in i en vrå, himlen så oskyldigt blå. Frusna på en strand, flög vi med drakar medans tiden flöt iland. Vi var barn som ingen ondska kunde nå himlen var så blå. Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark. Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det förväntas mer av mig..