Portteorin hävdar att aktivering av nerver som inte sänder smärtsignaler, så kallad icke-nociceptiva fibrer, kan störa signaler från nociceptiva fibrer, och därmed hämma smärta. Afferenta smärtreceptiva nerver, de som för smärtsignaler till hjärnan, finns av åtminstone två fibertyper. Ena är tjock, myelinbeklädd och kallad A delta fiber. Den förmedlar en intensiv, skarp och vällokaliserad smärta. Den förmedlar en intensiv, skarp och vällokaliserad smärta. Den andra typen är tunnare, omyeliniserad och kallas för C-fiber. Den förmedlar en mer molande, indirekt smärta. Så kallad A beta fibrer är större i diameter och förmedlar inte smärta. Det perifera nervsystemet har center där smärtstimuli kan regleras. Vissa områden, så kallad laminae, i dorsalhornet (bakre delen av den grå substansen) i ryggmärgen som är involverade i att få smärtstimuli från A-delta och C-fibrer, för också stimuli från A-betafibrer. Abeta-fibrerna hämmar på vissa platser i laminae indirekt effekterna hos Adelta och C-fibrerna (stänger porten), Adelta och C-fibrerna hämmar Abeta-fibrerna på andra platser (öppnar porten för smärtstimuli). Portterorin idag Senare forskning har inte kunnat bekräfta portteorin till fullo. De flesta av de nerver i dorsalhornet som Melzack och Wall identifierade som hämmande är tvärtom stimulerande, och Koji Inui med flera har nyligen visat att smärlindring av icke-smärtsam beröring snarare beror på processer i hjärnan än ute i ryggmärgen.