Tangentborden är standard­iserade genom ISO/IEC 9995 ("Information technology — Keyboard layouts for text and office systems") från 1994. Standarden beskriver inte de specifika tangentborden, men ger en ram för andra standarder. Den vanligaste tangent­bords­layouten kallas qwerty efter de 6 första bokstäverna på den övre bokstavs­raden. Bokstäverna A till Z sitter för det mesta på samma ställen på alla qwerty-tangentbord, medan placeringen av andra bokstäver och tecken varierar mellan olika språkområden. En nyare tangentbordslayout är dvorak som även finns i en svensk version kallad svorak. Det finns även en layout som heter colemak. Den finns inte på så många tangentbord, men man kan ställa om ett qwerty-tangentbord utan att flytta på tangenterna, förutsatt att man inte behöver titta på dem för att hitta rätt. Ett vanligt svenskt qwerty-tangentbord har 102 tangenter, ett engelskt har 101 tangenter. Svenska tangentbord avsedda för nyare versioner av operativsystemet Microsoft Windows har 105 tangenter, medan engelska har 104 tangenter. Svenska tangentbord till Sun-stationer har ofta 119 tangenter och de engelska en tangent mindre. Tangentbord till TV-spel finns i två varianter, dels de som liknar fullstora tangentbord och de som är starkt reducerade till ett fåtal knappar. Enkla former av tangentbord finns bland annat på de handkontroller som används till Intellivision och Atari Jaguar. På dessa tangentbord är antalet knappar begränsade till att i huvudsak representera siffrorna 1 till 9 och 0 utöver de sedvanliga knapparna. Tangentborden i sig producerar inga tecken, utan de producerar koder, som kan tolkas olika beroende på operativsystem, inställningar och använda datorprogram. Det är alltså, med lämpligt stöd från operativsystemet, fullt möjligt att till exempel använda ett svenskt tangentbord som vore det ett franskt eller ryskt, eller ett qwerty-tangentbord som dvorak.